Småbyarna på landet blir färre och färre, och det gäller också de små bagerierna. De finns fortfarande där ute, även om de är få och har svårt att få ihop ekonomin. Jag växte upp på landet i en liten by med ett eget bageri. Troget stod vi på kö utanför dörren på helgerna medan doften av de underbara bullarna spred sig långt ut på gatan. Tjugo år senare flyttade jag tillbaka med min egen familj och dröm om min förvåning när jag upptäckte att det lilla bageriet fanns kvar.
Nostalgi
När jag steg in i bageriet med min lilla familj kändes det som jag förflyttades tillbaka till barndomen igen. Ljuden och dofterna var desamma. Vi köpte frallor och bagarens gudomliga kanelbullar och pratade gamla minnen. Åldern hade tagit ut sin rätt och bagaren hade numera stängt ett par dagar i veckan men sålde fortfarande bullar och bröd på helgen. Han skulle snart behöva stänga igen eftersom det inte gick lika bra som förr.
Många vill stötta mindre företag på landsbygden och det märks inte minst i kristider. Under det pågående Corona-utbrottet håller många bagerier stängt eller har dragit ner på sin verksamhet. Det är även kännbart för större bagerier som tvingas varsla personal för att ta sig igenom pandemin. Hur bybagaren klarar utmaningen återstår att se. Den som behöver företagsfinansiering kan vända sig till fakturino.se och läsa mer om företagslån.
Kulturarv
Det lilla bageriet i min barndomsby är en del av ett utdöende kulturarv. Det blev tydligt inte minst i debatten kring spettekakan och dess risk att dö ut. Det spettekakan främst har emot sig är den låga efterfrågan och den långa arbetstiden. På översta hyllan i det lilla bageriet tronar den dock fortfarande i byns lilla bageri. Födelsedagstårtor och allt som behövs kan fortfarande beställas i god tid. Samtidigt säljs det kakor, bullar och bröd över disk. Bageriet har också ett litet rum med bord och stolar där man kan avnjuta en liten fikastund i lugn och ro. Dit in gick vi aldrig när vi var små och att få gå in där som vuxen var en upplevelse.
Bagaren kanske inte nomineras till Gulddraken 2020 för bästa kafé men här finns så många minnen och så mycket charm att det sitter i själva väggarna. Samtidigt känns det lite sorgligt att åka förbi på väg in till storstaden och se stängningsskylten i fönstret. Bagaren har inga barn och utsikterna att någon skulle köpa hans bageri är ganska små, men man kan ju alltid hoppas. Känslan av att stiga in i en tid som håller på att försvinna gör sig påmind. Trots detta var det en upplevelse att åter stifta bekantskap med det lilla bageriet mitt i byn och bullarna var precis lika goda som när jag var barn.
